Stjärnor i ögonen.

Att gå, leva och bo på en skola har visat sig vara ganska intressant och ganska intensivt. Alla här på Nordiska är så trevliga att till och med de man inte känner säger God Morgon vid frukosten och God Natt på kvällen, att till och med de döva som använder sig av tecken hälsar på sitt lilla vis i korridorerna, trors att alla inte förstår. Man bygger på en familjärkänska och alla vill att skolan att kännas som hemma, och det är bra att de flesta vill samma sak som en själv. Tummen upp!

På nästan två veckor har man hunnit med en hel del; utflykter, uppträdanden, födeledagsfirande, Internatfest, skräckfilmskvällar, jamsessions, Håkan Hellströmkonferans, förkylningar och en snabb visit i Uppsala. Det är konstigt hur tiden kan vara så relativ, två veckor i Kristinehamn hade gått på en grisblink medan samma tid här har känts som en evighet, dock på ett bra sätt!
Det som varit negativt hittills är att det inte finns Kanal 5 i huset, så jag har missat mitt älskade SYTYCD i två veckor...   





Sista bilden förställer min spexgrupp, vi fick temat Blues och skulle göra någonting som visade att vi var ledsna över att inte kunna vara med på kvällens konsert. Min vers blev:

Min kompis barn ska döpas, jag måste åka dit.
Ska åka flera timmar och det kanske låter skit.
Men trots 60 mil med nattåg med byten här och där,
så kommer ni jämfört med mig att leva i misär.

Gladast blev jag efter uppspelning inför klassen då Hanne kom fram till våran grupp och sa hur bra det var, och  vände sig sedan till mig: "Ser ni denna flicka? Visst har hon stjärnor i ögonen?"

Kommentera här: