Med andan i halsen, en brännande känsla i bröstet och på skakiga ben hoppade jag på tåget mot Värmland en minut innan avgången 10.12. Tjugo minuter innan trodde jag aldrig att jag skulle hinna, då svor högt över busschaufförer som följde hastighetsbegränsningen och på folk som var i vägen när jag ruschade med 20-30 kg packning genom nordstan. Men jag hann och nu är jag påväg.